Jag och min man bor på Öland på sommarhalvåret. Vi började vara här 1961. Vi är båda födda i Stockholm och träffades i Äppelviken en förort redan som barn. Mellan varven har vi seglat och jag har rest en del. Stugan vi bor i är en arvestuga efter min pappas morbror Svante. Han drev ett jordbruk där våra vänner Lorensons numera har sin verksamhet. När han blev gammal flyttade han den här stugan från Glömminge hit till Standskogen och satt under ekarna och läste böcker på somrarna. Min pappas släkt Råberg har bott i Kalmar i många generationer. Min mamma är från Värmland därav namnet Geijer.

Kökrock på bron? Nej det var nog i Glömminge.

Ölandsbloggen

Tidningarna skriver om kökrock på bron. Men varför åkte då två ambulanser och en ledningsbil norrut på Röhällavägen ifall det hade krockats på bron? Hela dagen har det som vanligt varit ett evigt surr på Röhällavägen. Men efter ambulanserna blev det tvärtyst. Inte en bil. Stilla som i gamla tider. Någonstans var det stopp.

Vi kunde åta lunch ute i fullständig och ljuvlig tystnad. Hörde vindens susande lek i ekarna och fågelkvitter från de få som fortfarande är kvar. Ända tills trafiken kom igång igen en timma senare.

Såg förresten två som stod på cykelbanan häromdagen och tittade upp i himlen. Två rovfåglar seglade däruppe. Inte bara vi som njuter alltså.

Nu finns tendenser till att hindra kreti och pleti från att röra oss fritt i naturen. Privat O skyltar har kommit upp här bredvid. Det finns flera sådana i trakten. Istället för att lättare ta oss upp på åsen enligt utfästelser i samrådet får vi numera inte gå där alls. Ja det var det där med att allt blir bättre bara någon får tjäna pengar. På samma sätt som sjukvården blir bättre bara man slimmar och tar bort personal. Eller skolan för den delen. Lägre löner och färre lärare oj vad det ska bli bra för eleverna. Snacka om bakvända argument. Och det går fort utför med tillgänglighet.

Motorcyklisterna når ständigt nya höjder. I går flög ett gäng förbi. Kände igen dem. Här är det 70 men ingen av dessa som känner sig som kungar hade kunnat bromsa för hinder på andra sidan kurvorna. Inte en suck av en chans. Deras hastighet låg nog närmare 200 än 70.

Min yngsta dotter började ta körkort för MC men körde omkull i en kurva under övningskörning. Hon jobbade då som traumasköterska på akuten på SÖS och såg dagligen skador efter MC olyckor. Hon kom till en slags insikt och sålde motorcykeln.

Min äldsta dotter däremot kör Guzzi. Bara den inte ramlar för då kommer hon inte att orka lyfta upp den trots att hon är en stark Kajsa Kavat. Hon har numera alla bokstäver, inte i huvudet utan på körkortet, som man kan få. Men ändå är jag inte så glad åt det för alla andra kör ju inte särskilt försiktigt. Nu syns det inte att hon är tjej under munderingen så hon slipper de utmaningar man kan råka ut för som tjej i trafiken. Numer slipper jag det också men när jag var yngre….

Minns för övrigt den gamle mannen med de otroligt blå ögonen som brukade ha med sig sina två uttrar eller kanske det var bävrar till jobbet. Han var zoolog. Jag körde om hans gamla bil en gång för länge sen på Norrtäljevägen. Och såg i bilen en bäver/utter som stod upp och tittade intresserat på mig. Bestämde mig att jag sett fel och åkte vidare.

Nu ska jag gå och bada

Kerstin

« »