Blogg

Rapport från Öland

Idag var vi på loppis i Algutsrum. Kom i diskussion om den för……e byggnationen. Vi tittade just på två helt fantastiska båtmodeller i ett av stånden. En liknade vår första båt. Senare ångrade vi oss och ville köpa den men då hade vi ätit och druckit vin och kunde inte åka tillbaka. Hoppas vi hittar honom en annan dag.  Mannen bodde i Glömminge men hade tydligen ingen aning om byggplanerna där. Men två damer visste precis. Saxnäsområdet nämndes som vanligt som det sämsta exemplet. Men Öland måste ju utvecklas sa en av dem. Men sa maken utveckling kräver ju arbetsplatser. Jo det var ju klart.

Jag gick igång på ämnet förstöra vackra Öland med fula villor så damerna backade lite. Efter en stund mumlade någon att det lät som om vi var osams och då tystnade jag. PInsamt. Har just diskuterat med en släkting om geijerhumöret med den korta stubinen.

Men frånsett detta nog borde Öland kunna utvecklas på ett bättre sätt. Jordbruk och jordbruksprodukter ska naturligtvis prioriteras och utvecklas. Inte ska man bygga in gamla välfungerande expansiva jordbruk med villaområden. Rena galenskaperna.

Efter detta gjorde vi nyfiket en tur till Lökenäs och åkte ner bakom kvarnen där damerna sagt att det ska byggas. En ihärdig avverkning pågår neråt sundet. Ekar och tallar. Kährs måste ha fått ek till golv från Öland för ett sekel snart. Vi snirklade fram mellan skyltarna åt nordväst mot Stora Rör. Många söta hus låg där i skogen. Men överallt skyltat med privat område och/eller återvändsgata. Till slut lyckades vi ta oss ner till vattnet. Vid ett hus i närheten frös all verksamhet. Husägaren ställde sig mitt i vägen och glodde på oss och deras gäster som just skulle åka blockerade vägen med sin bil ifall vi skulle försöka fortsätta. Vi ställde bilen åt sidan och gick ner till vattnet. Och där kände jag igen mig för en av de konsumentvägledare som fanns i Kalmar medan jag jobbade på Konsumentverket (nästan hela livet) tog med oss dit för att visa en avskild plats där man kunde bada i lugn och ro. Men inte nu längre för när vi tittat färdigt stod husägaren kvar mitt på vägen bredbent med händerna i sidorna och stirrade ut oss. Hans hus fanns inte förra gången vi besökte stranden.

Tänk om det blir så på hela Öland i framtiden, privata områden och trakasserier av den som vågar bada i närheten av något hus eller ve och fasa den bilist som lämnar väg 136 för småvägarna. Och hus det finns snart överallt som sagt. Redan för många år sedan råkade vi ut för nästan samma sak i Lökenäs där en elegant dam klädd i ljusblått jumperset av kashmir med pärlhalsband stoppade oss och frågade barskt ”vem söks”. Den gången skulle vi besöka ”vår” präst som bodde i Lökenäs.

Mannen som sålde de fina båtmodellerna bor här på Öland liksom vi ett antal månader under sommarhalvåret. Hoppas vi hittar honom igen så vi kan köpa den fina modellen som liknar vår gamla Stina Kajsa.

Kerstin Geijer Stiby